Sortiment

Övrigt

  • Skriv ut sidan
  • Facebook
  • Twitter

Inspiration om vin

Drömmer du om att bli din egen vinexpert? Skäms du för att ställa de där dumma frågorna? Vad är egentligen remuage och chaptalisering? Här finns artiklar om vin till het mat, vin till vitlök, vin från Anderna och andra sluttningar, artiklar om de olika druvorna och mycket annat...

Tänk vad komplicerat man kan göra livet om man har tillräckligt med regler och måsten som ska detaljstyra vårt handlande och våra viljor. Klart att det finns koder som helst ska följas, självklara koder som ingen mjölk i kaffet efter klockan 13 och inga bruna skor efter 18. Vita tubsockor till kostym är väl inte heller en höjdare precis, men det förekommer – jag lovar.

När man kommer till kapitlet mat och dryck är det ganska snårigt mellan reglerna. Att man ska vara väluppfostrad och artig och inte prata med mat i munnen eller stoppa kniven i mun är en självklarhet, men det är inte så mycket en regel, mer ren självbevarelsedrift. Man vill ju helst inte framstå som mindre vetande och därmed mindre värd i andras ögon.

Tyvärr är det så att det även inom själva valet av mat och dryck finns regler som är mer eller mindre cementerade som ”rätt” och ”fel”. Rött vin till kött och vitt vin till fisk är en. ”Till sparris kan man bara dricka mineralvatten” är en annan. I regel är det helt rätt; det passar oftast mycket bra med vitt vin till fisk och det är absolut inte fel att dricka Ramlösa till sparris, men herregud – det är inte lag på det!

En gång på middag med Georges Duboeuf drack vi hans Morgon till en pocherad gös med dill-ansjovissås. Vi var två som "vågade” och vi blev lika förvånade som glada att det inte bara fungerade utan var en perfekt kombination. Och den eminente vinskribenten Jan Samuelson upptäckte en Lucialunch att mogen Amarone och Janssons frestelse var en klockren ambiens. Jag vet inte, är det något magiskt med ansjovis kanske?

Jag kommer också ihåg en jakthelg för några år sedan då Christer Svantesson stod för maten och jag för vinet Christer är som bekant mer än bra på att förklara smaker, och när han hade förklarat sättet på vilket han tänkte laga fasanen fanns det bara ett vin i mitt huvud: det vita bourgognevinet Meursault! Jag fick lite pikar från middagsgästerna som undrade om jag visste att det var vilt – inte fisk – till varmrätt. Men Meursault och fasanbröst med grönsaksstrimlor och finhackad aprikos och grädde uppförde sig som om de var ämnade för varandra från första början. Eller vildsvin och riesling spätlese på bröllop i Tyskland var också en på pappret omöjlig kombination som gjorde oss lika glada som förvånade. 

Sensmoralen är helt enkelt att det går alldeles utmärkt att dricka ”fel” vin till maten. Men det ska finnas någon hemlig förbindelselänk som bygger den berömda bron mellan maten och vinet. Det kan vara lök eller vitlök, svamp, rostad paprika eller vissa ostar. Det finns också smaker som river dessa broar, men det lämnar vi till en annan gång. 

Att det sedan finns fel vin på riktigt kan man inte komma ifrån; fatlagrad Bourgogne eller annan rostad chardonnay till ostron får gommen att skrika på hjälp, Roquefort och fin lagrad Bordeaux har bevisat samma effekt.
 

Om jag ska runda av det här med något råd till dig som läsare, matlagare och vinälskare måste det ändå bli detta:

Pröva! 

Och var dig själv. Det är bara du som vet hur du upplever smaken. Och om just du har en tokbra kombination som på pappret låter åt skogen, skicka in den till oss så får vi pröva. 

Johan Edström
Sommelier/vinexpert